En dag för alla hjärtan?
Alla hjärtans dag - sa kalendern igår
En dag för alla hjärtan?
För de sorgna också
De vackra de unga de gamla de fula de rynkiga
de med pacemaker de med peacemaker de utan peacemaker
de blottade de gömda de glömda de populära
de små de stora de fyllda de tomma
de romantiska de kirurgiska de slående de omfamnande
Varför har vi gett denna muskelknuta rollen som platsen för hela vårt känsloliv?
Hjärta vs hjärna
fast vi vet att alla känsloupplevelser även har sitt säte bakom pannbenet
och fortplantar sig sedan till resten av kroppen
eftersom vi är djur och inte datorer
En dag för att gå på parmiddag, ut och singelragga - eller ringa gamla vänner. Själv gjorde jag det senare igår - efter en brakfest med de flesta nära på plats - hörde av mig över halva världen. Och jag frågar mig, vad kallar vi vänskap? De som är med oss nu eller de som är med oss i minnet? Vad söker vi i vänner, bekräftelse eller lärdom? På vem vi var, är eller vill bli? Tidsvittnen. För att veta vem vi ...
I tider av materiella versioner av "säg mig.... så säger jag vem du är", hur många skulle ge sin vänbok för att förklara vilka de är? Är facebook en globaliserad, vuxen längtan i flexibilitets- och mobilitetsåldern tillbaka till skolgården eller lekplatsen där vi visste att det fanns en massa människor omkring oss som visste vilka vi var?
En dag att fundera över sina kära lekar i alla fall så här en dikt:
En dag för alla hjärtan?
För de sorgna också
De vackra de unga de gamla de fula de rynkiga
de med pacemaker de med peacemaker de utan peacemaker
de blottade de gömda de glömda de populära
de små de stora de fyllda de tomma
de romantiska de kirurgiska de slående de omfamnande
Varför har vi gett denna muskelknuta rollen som platsen för hela vårt känsloliv?
Hjärta vs hjärna
fast vi vet att alla känsloupplevelser även har sitt säte bakom pannbenet
och fortplantar sig sedan till resten av kroppen
eftersom vi är djur och inte datorer
En dag för att gå på parmiddag, ut och singelragga - eller ringa gamla vänner. Själv gjorde jag det senare igår - efter en brakfest med de flesta nära på plats - hörde av mig över halva världen. Och jag frågar mig, vad kallar vi vänskap? De som är med oss nu eller de som är med oss i minnet? Vad söker vi i vänner, bekräftelse eller lärdom? På vem vi var, är eller vill bli? Tidsvittnen. För att veta vem vi ...
I tider av materiella versioner av "säg mig.... så säger jag vem du är", hur många skulle ge sin vänbok för att förklara vilka de är? Är facebook en globaliserad, vuxen längtan i flexibilitets- och mobilitetsåldern tillbaka till skolgården eller lekplatsen där vi visste att det fanns en massa människor omkring oss som visste vilka vi var?
Mår vi bättre när vi har folk omkring oss, men räcker okända?
En dag att fundera över sina kära lekar i alla fall så här en dikt:
