Smaka
Att kasta sig eller inte kasta sig i det bla
- det ar inte fragan
Fragan ar bara var...
och fran vilken hojd
vagar du?
Uppdatering..
Nu har jag nedan lagt in alla mina resterande reseberättelser (egentligen skrivna som krönikor, kanske därav tonen) från våren 2007.
Efter härliga veckor i Norden med Åbomat, Stockholmssläkt och Delsjöbad och Slottsskogehäng, diverse inträdesprov , SM i poetry slam mm, bär det nu igen av söderut. På söndag når jag den påstått
paradislika
oförstörda
oexploaterade
medelhavsön Formentera, söder om Ibiza
.................
Ooh, nu har jag varit dum och spridit ordet! Men strunt samma, ni som läser detta är ju säkert inte så många. Och i alla fall inte så farliga (äger inga reseföretag etc).
Lovar att skriva mer, oftare och mer uppdaterat därifrån!
Under förutsättning att elledningarna nått palmerna och jag inte vill få cancer på playan hela tiden
Peace love and solsalva!
Vänskapen vinner i presidentvals-Frankrike
Presidentvalskampanjen är i full gång när jag tuffar in i avgående Chiracs land. Efter en seg 13-timmarsresa från Barcelona med ett oväntat stopp i Avignon, där jag hinner beundra påvepalatset i solnedgången, når jag slutligen Lyon vid midnatt. Där väntar Hélène på mig och de två åren sen hon var Erasmusstudent i Åbo känns som ingenting...skrämmande det där med ålder.
Hon bor i gamla stan och nästa dag väcks vi av trummor. Vi kliver ut på gatan och befinner oss mitt i Fête de la Renaissance! Vi vandrar gränderna fram och ser medeltida bröllop, strider och fylleslag. Héléne försäkrar mig om att detta inte är normala Lyon, men jag kan inte annat än le.När kvällen kommer bänkar vi oss framför TV:n: första omgången i presidentvalet (och jag skriver mitt bidrag till sommarprat, men som ni säkert vet blev det dvärgen, den andre goe göteborgaren som når etern 16 juli). Valomgången går som tänkt och pressen skriver att vänster-högerdimensionen är tillbaka i fransk politik. Alla mina franska vänner som jag talar med, må de vara idrottslärare, socionomer, statsvetare, artister eller sjuksköterskor, fruktar en Sarkozyseger.
Nästa dag tuffar jag vidare, tuggar tågbiljetter i 18 timmar mot Prag. Trist blir det när mitt Ipodbatteri tar slut. Men då finner jag tågets enda eluttag - på toaletten! (Män måste ju för Guds skull kunna raka sig närsomhelst) Samtidigt passar jag på att äta upp resterna av min mosiga matsäck då vatten finns nära tillhands; smart tycker jag.
Knack, knack! Tjeckiska tullen står utanför och ber om mitt pass. Glatt ger jag dem det, men de är inte nöjda. Vad gör en snaggad tjej instängd på toaletten? Säkert att hon bara har en massa kladdiga avocadon där? Hon ser ju inte ens ut som på bilden... (18 år och med långt hår)! De börjar granska passets ÄKTHET och jag ger dem mitt finska kör-kort och svenska ID-kort med. De är fortfarande misstänksamma och är väldigt undrande inför att man käkar samtidigt som man laddar sin musikspelare. Jag drar till något om att vi nordbor är så funktionalistiska.
Till slut tror de mig och vandrar vidare. Huh.
Lärdom: gör inga mystiska ELLER översmarta saker när tullkontrollanterna kommer!
Därefter tillbringar jag några gastronomiska dagar i Prag med min tjeckiska vän Zbynek, filosofi-student som redan har startat sitt eget företag. Han tar mig till stans lyxrestauranger och jag äter nog godast på hela min resa, men det smakar i plånboken med. Vi har häftiga politiska diskussioner ty Zbynek är superliberal och ifrågasätter all socialism, medan jag försöker förklara att det funkar rätt bra i Norden och behöver inte gå över i kommunistisk diktatur eller korruption, det hans familj har upplevt. Nu tillhör de vinnarna i marknadsekonomin och börjar precis njuta frukterna och vill inte se några begränsningar. Trots att vi tillhör samma generation och delar många värden inser jag att perspektiven är är rätt olika mellan Öst- och Västeuropa fortfarande. Inte minst vad gäller miljön ? min vän kör glatt sin egen bil...
Därefter händer nåt man inte trodde kunde ske: tyska tåg försenas! Två stycken! Således slutar min kväll i Bryssel och inte i Normandie. Nästa dag når jag däremot Le Havre, Frankrikes största hamnstad, där Patrick ännu en Åbo-Erasmusvän väntar på mig.
Med händerna på styret cyklar vi, precis som vi så många gånger gjort i Åbo, genom staden och upp mot klipporna. Atlanten möter oss och jag njuter av havsvinden i håret...ja, metaforiskt. Étretat med sina häst- och elefantlika klippor som dyker ner i havet, är bland det bästa Normandie har att bjuda på.
Le Havre bjuder på live-konserter och är något så ovanligt som en fransk stad nästan helt utan gamla byggnader! Staden sönderbombades under kriget pga. sitt strategiska läge... (se det 60-tals sovjetiska stadshuset på bild)
Det klassisk pittoreska återfinns däremot i byn Bernay en bit därifrån där jag besöker Clément och lyssnar på hans band som spelar zigenarmusik. Min födelsedag tillbringar jag i varma Paris och går på poetry slam med Sylvain och jag läser min konsumtionsbön översatt till franska och den gillas. Men även om ord befriar skapar ordkonst också många barriärer; trots att det är hans första slam fattar han mycket mer än jag. Man hör rimmen men saknar vokabulären - attans också! Men en kul erfarenhet.
Slutligen beger jag mig ner mot Bordeaux, min studiestad jag inte sett sen jag åkte för tre år sedan. Gaëlle och jag kramar hårt om varann och jag struntar i att de säger att Sarko har vunnit andra omgången. Jag vet att även om Frankrike kommer att bli ett hårdare land på ytan, finns det mängder av varma människor kvar därunder.
Harmoni i Andalusien kulturarv
Efter en somnlos natt, nar jag redan ar pa vag till Madrid, kommer sms'et som far stenen att falla fran brostet: min vans van kan ta emot mig. Och sa rakar det sig att jag tillbringar en harlig helg hos harliga Eugenia och hennes argentinska familj. De bjuder pa typisk kottbarbecue och maté, vi utforskar barer och dansar tango pa en riktig milonga, men forst har jag saklart lyckats fa en fint tuggummi pa baken pa mina byxor pa en restaurang. (Och det sitter dar fortfarande, trots alla borttagningsforsok.) Svenska Erik, som ar den jag egentligen halsar pa, har haft ett tufft ar har nere och tvingats byta familj flera ganger. Vi strosar i vackert grona Parc del Retiro och han tar mig till de mysiga stallen han funnit under sitt ar i Madrid. Bast ar kinarestaurangen i parkeringshuset under Plaza de España; 20 m2 men kvaliten och priserna gor att folk koar!Sondagen beger jag mig till stans folksamlingsplatser: konstmuseet El Prado och El Rastro dar marknadsstand breder ut sig sa langt ogat nar. Jag finner nya solglasogon (de gamla, Guggenheim ni vet...) och fyndar klanning, orhangen och sharp ? min resas storsta shoppingdag ? for endast 20 euro.
Nojd men trott tar jag gryningstaget soderut mot Granada; min interrailresa har borjat. Solen gar upp over Andalusiens vackra landskap och jag kanner att nagot bra vantar mig. Det kommer att bli en bra resa. Salunda finner jag ocksa ett billigt, mysigt hostal mitt i centrum av pittoreska Granada men rum med egna balkonger(!). Man tipsar mig om billiga affarer och jag koper min picknick- och frukostmat. Jag ar redo. Innan solens stralar hunnit varma luften vandrar jag den langa vagen upp. Manga ar de som gjort det fore mig, utan Ipod och vandringskangor. Folk men en annan religion. Malet ar Alhambra, Granadas UNESCO-arv och stolta fastning, Europas bast bevarade muslimska palats.
Vi dumhuvuden som inte har bokat biljetter till detta kulturarv sedan manader tillbaka far hoppas pa en av dagens 2000 biljetter. Efter tva timmars koande har jag lart kanna det trevliga kanadensiska paret Patricia och David, och vi kliver in i det som visar sig vara en annan varld.
Fastningar, bostadsruiner, tradgardar och fantastiska vyer breder ut sig at alla hall. Mallosa blir vi nar vi nar Nazaripalatsen dar rum efter tak efter innergard ar dekorerade bortom alla moderna inredningsforsok. Vatten porlar och rinner overallt och skanker liv och harmoni at allting och tar bort epitet som inom- och utomhus. Har bodde de kungliga morerna runt 1300-talet innan spanjorernas seger. Att sitta och titta pa en perfekt spegelbild av ett vackert hus eller ett trad, ar extremt rogivande. Och den abstrakta muslimska arkitekturen kanns harligt latt for tanken, som avbrott mot den ofta praliga europeiska. Sex timmar vandrar vi runt och beundrar resterna av denna gamla stad inom fastningar. Och ar glada at de 1800-talsforfattare och andra som borjade radda denna arkitektoniska parla innan den helt tillatits forfalla.
Fortfarande imponerad beger jag mig nasta dag soderut till lilla staden Guadix, dar folk bor i grottor - sedan flera hundra ar. Utgravda for hand under kullarna breder sig tusentals bostadsgrottor ut, med konstant temperatur 18 grader (ingen varme- eller luftkonditioneringsrakning!).
I manga bor folk an och jag stoter pa Fernando, en mysig aldre farbror och stans inofficiella cuaves-guide.
Han visar mig sina 14 rum som ar 250 ar gamla och bjuder mig att bo i ett av dem om jag vill komma tillbaka en dag och vandra. Tydligen har han idag vanner over hela varlden och later folk bo gratis hos honom. Min vag gar dock vidare denna gang; jag kliver ater pa taget och lamnar Andalusiens sol. For denna gang.
Imponerad
