Harmoni i Andalusien kulturarv
Det ar fredagen den 13 och jag ska aka till Madrid men har fortfarande ingenstans att sova ; alla vandrarhem ar fulla. Efter nagra lugna veckor i Barcelona ar det antligen dags att kasta loss ankaret igen! Bara man har nagonstans att kasta det...
Efter en somnlos natt, nar jag redan ar pa vag till Madrid, kommer sms'et som far stenen att falla fran brostet: min vans van kan ta emot mig. Och sa rakar det sig att jag tillbringar en harlig helg hos harliga Eugenia och hennes argentinska familj. De bjuder pa typisk kottbarbecue och maté, vi utforskar barer och dansar tango pa en riktig milonga, men forst har jag saklart lyckats fa en fint tuggummi pa baken pa mina byxor pa en restaurang. (Och det sitter dar fortfarande, trots alla borttagningsforsok.) Svenska Erik, som ar den jag egentligen halsar pa, har haft ett tufft ar har nere och tvingats byta familj flera ganger. Vi strosar i vackert grona Parc del Retiro och han tar mig till de mysiga stallen han funnit under sitt ar i Madrid. Bast ar kinarestaurangen i parkeringshuset under Plaza de España; 20 m2 men kvaliten och priserna gor att folk koar!Sondagen beger jag mig till stans folksamlingsplatser: konstmuseet El Prado och El Rastro dar marknadsstand breder ut sig sa langt ogat nar. Jag finner nya solglasogon (de gamla, Guggenheim ni vet...) och fyndar klanning, orhangen och sharp ? min resas storsta shoppingdag ? for endast 20 euro.
Nojd men trott tar jag gryningstaget soderut mot Granada; min interrailresa har borjat. Solen gar upp over Andalusiens vackra landskap och jag kanner att nagot bra vantar mig. Det kommer att bli en bra resa. Salunda finner jag ocksa ett billigt, mysigt hostal mitt i centrum av pittoreska Granada men rum med egna balkonger(!). Man tipsar mig om billiga affarer och jag koper min picknick- och frukostmat. Jag ar redo. Innan solens stralar hunnit varma luften vandrar jag den langa vagen upp. Manga ar de som gjort det fore mig, utan Ipod och vandringskangor. Folk men en annan religion. Malet ar Alhambra, Granadas UNESCO-arv och stolta fastning, Europas bast bevarade muslimska palats.
Vi dumhuvuden som inte har bokat biljetter till detta kulturarv sedan manader tillbaka far hoppas pa en av dagens 2000 biljetter. Efter tva timmars koande har jag lart kanna det trevliga kanadensiska paret Patricia och David, och vi kliver in i det som visar sig vara en annan varld.
Fastningar, bostadsruiner, tradgardar och fantastiska vyer breder ut sig at alla hall. Mallosa blir vi nar vi nar Nazaripalatsen dar rum efter tak efter innergard ar dekorerade bortom alla moderna inredningsforsok. Vatten porlar och rinner overallt och skanker liv och harmoni at allting och tar bort epitet som inom- och utomhus. Har bodde de kungliga morerna runt 1300-talet innan spanjorernas seger. Att sitta och titta pa en perfekt spegelbild av ett vackert hus eller ett trad, ar extremt rogivande. Och den abstrakta muslimska arkitekturen kanns harligt latt for tanken, som avbrott mot den ofta praliga europeiska. Sex timmar vandrar vi runt och beundrar resterna av denna gamla stad inom fastningar. Och ar glada at de 1800-talsforfattare och andra som borjade radda denna arkitektoniska parla innan den helt tillatits forfalla.
I manga bor folk an och jag stoter pa Fernando, en mysig aldre farbror och stans inofficiella cuaves-guide.
Han visar mig sina 14 rum som ar 250 ar gamla och bjuder mig att bo i ett av dem om jag vill komma tillbaka en dag och vandra. Tydligen har han idag vanner over hela varlden och later folk bo gratis hos honom. Min vag gar dock vidare denna gang; jag kliver ater pa taget och lamnar Andalusiens sol. For denna gang.
Imponerad
Efter en somnlos natt, nar jag redan ar pa vag till Madrid, kommer sms'et som far stenen att falla fran brostet: min vans van kan ta emot mig. Och sa rakar det sig att jag tillbringar en harlig helg hos harliga Eugenia och hennes argentinska familj. De bjuder pa typisk kottbarbecue och maté, vi utforskar barer och dansar tango pa en riktig milonga, men forst har jag saklart lyckats fa en fint tuggummi pa baken pa mina byxor pa en restaurang. (Och det sitter dar fortfarande, trots alla borttagningsforsok.) Svenska Erik, som ar den jag egentligen halsar pa, har haft ett tufft ar har nere och tvingats byta familj flera ganger. Vi strosar i vackert grona Parc del Retiro och han tar mig till de mysiga stallen han funnit under sitt ar i Madrid. Bast ar kinarestaurangen i parkeringshuset under Plaza de España; 20 m2 men kvaliten och priserna gor att folk koar!Sondagen beger jag mig till stans folksamlingsplatser: konstmuseet El Prado och El Rastro dar marknadsstand breder ut sig sa langt ogat nar. Jag finner nya solglasogon (de gamla, Guggenheim ni vet...) och fyndar klanning, orhangen och sharp ? min resas storsta shoppingdag ? for endast 20 euro.
Nojd men trott tar jag gryningstaget soderut mot Granada; min interrailresa har borjat. Solen gar upp over Andalusiens vackra landskap och jag kanner att nagot bra vantar mig. Det kommer att bli en bra resa. Salunda finner jag ocksa ett billigt, mysigt hostal mitt i centrum av pittoreska Granada men rum med egna balkonger(!). Man tipsar mig om billiga affarer och jag koper min picknick- och frukostmat. Jag ar redo. Innan solens stralar hunnit varma luften vandrar jag den langa vagen upp. Manga ar de som gjort det fore mig, utan Ipod och vandringskangor. Folk men en annan religion. Malet ar Alhambra, Granadas UNESCO-arv och stolta fastning, Europas bast bevarade muslimska palats.
Vi dumhuvuden som inte har bokat biljetter till detta kulturarv sedan manader tillbaka far hoppas pa en av dagens 2000 biljetter. Efter tva timmars koande har jag lart kanna det trevliga kanadensiska paret Patricia och David, och vi kliver in i det som visar sig vara en annan varld.
Fastningar, bostadsruiner, tradgardar och fantastiska vyer breder ut sig at alla hall. Mallosa blir vi nar vi nar Nazaripalatsen dar rum efter tak efter innergard ar dekorerade bortom alla moderna inredningsforsok. Vatten porlar och rinner overallt och skanker liv och harmoni at allting och tar bort epitet som inom- och utomhus. Har bodde de kungliga morerna runt 1300-talet innan spanjorernas seger. Att sitta och titta pa en perfekt spegelbild av ett vackert hus eller ett trad, ar extremt rogivande. Och den abstrakta muslimska arkitekturen kanns harligt latt for tanken, som avbrott mot den ofta praliga europeiska. Sex timmar vandrar vi runt och beundrar resterna av denna gamla stad inom fastningar. Och ar glada at de 1800-talsforfattare och andra som borjade radda denna arkitektoniska parla innan den helt tillatits forfalla.
Fortfarande imponerad beger jag mig nasta dag soderut till lilla staden Guadix, dar folk bor i grottor - sedan flera hundra ar. Utgravda for hand under kullarna breder sig tusentals bostadsgrottor ut, med konstant temperatur 18 grader (ingen varme- eller luftkonditioneringsrakning!).
I manga bor folk an och jag stoter pa Fernando, en mysig aldre farbror och stans inofficiella cuaves-guide.
Han visar mig sina 14 rum som ar 250 ar gamla och bjuder mig att bo i ett av dem om jag vill komma tillbaka en dag och vandra. Tydligen har han idag vanner over hela varlden och later folk bo gratis hos honom. Min vag gar dock vidare denna gang; jag kliver ater pa taget och lamnar Andalusiens sol. For denna gang.
Imponerad
Kommentarer
Trackback
